Under senare tid ser vi mer och mer att just traditionell förvaltning börjar få renässans. Det är ganska naturligt eftersom produkten i sig är en fantastisk utbetalningsprodukt ”i den tid vi nu lever i” (låga räntor och inga försiktiga alternativ som ger någon avkastning att tala om).
De traditionella försäkringsbolagen har ändrat förvaltningsprodukten och hur de förvaltar. Tidigare var det en blandning av aktier och räntebärande värdepapper till ungefär lika delar men idag ser vi det skett en uppblandning med ”onoterat innehav, Affärsstrategiska tillgångar/infrastruktur” osv. De traditionella försäkringsbolagen använder sig av mer onoterade innehav vilket är ganska naturligt eftersom de till skillnad mot en aktiefond, inte behöver ha en omedelbar likviditet. Ett traditionellt försäkringsbolag vet hur kundstocken ser ut och kan planera sin likviditet utefter åldersstrukturen på den kundstock man har. Detta gagnar naturligtvis kunderna genom att försäkringsbolaget kan vikta över förvaltningen till långa investeringar. Vid en jämförelse med en ”vanlig fond” innebär detta att man inte behöver hålla likviditet för daglig handel, ett traditionellt försäkringsbolag behöver inte rapportera tillgångar dagligen, behöver inte värdesätta dagligen utan kan köpa ”långa investeringar” vilket gör att frihetsgraden för investeringar ser helt annorlunda ut jämfört med en fond. Det är detta manöverutrymme som är den stora förändringen hos dessa försäkringsbolag och som ger dem friheten till den nu utökade placeringsstrategin. Exempel på investeringar kan vara riskkapitalfonder som ju inte är noterade, infrastrukturinvesteringar som broar, motorvägar, tåg osv, inte heller dessa investeringar är noterade tillgångar. Mot bakgrund av den låga ränta vi har för tillfället får man säga att avkastningen i traditionell förvaltning hållits uppe, och mycket tack vare att dessa onoterade investeringar levererat en god avkastning. Kanske skriva ännu mer om långsiktighet och de fria ramar trad har. Detta för att återkoppla till min text under vårt inledande stycke i nyhetsbrevet.
De s.k. ”alternativa placeringarna” uppgår generellt hos försäkringsbolagen till ca 20-40%, aktier har minskat till att vara ca 25% och resterande del är räntebärande värdepapper.
En skillnad jämfört med tidigare år är att garantin ser annorlunda ut. De flesta försäkringsbolag garanterar endast 75-80% av insatta premier, det varierar något mellan försäkringsbolagen mot tidigare var garantin en trygghet för oss kunder. Trots att garantierna försämrats anser vi ändå att den traditionella förvaltningen inte är ett så tokigt alternativ eftersom:
- Avkastningen om den bibehålls är fina 5-6% med en ganska begränsad risk. Detta är mycket svårt att uppnå med en fondportfölj där riskerna är lika små som i en traditionell förvaltning
- För den som närmar sig pension/gått i pension ser vi ofta att intresset för fondval avtar och här finns en produkt som ”sköter sig självt” med en f.n. god avkastning.
Så givet att garantin inte är fullständig kan vi ändå se att traditionell försäkring är en strålande utbetalningsprodukt för många och ett fullgott alternativ till en fondportfölj som ska andas mycket försiktig förvaltning.
